tisdag, november 07, 2006

Duran Duran - Rio













Antagligen världens kitchigaste skivomslag. Nä, det finns nog värre. Tillsammans med Eddie i Iron Maiden är det här ett skivomslag jag tydligen har ritat av en gång i tiden. Jag fångades kanske av den minimalistiska stilen som illustratören "Nagel" hade.

Vi startar ett band! Ja, och vi ska ha bandmedlemmar som heter likadant i efternamn. Men som inte är släkt. John, Roger och Andy Taylor tillsammans med Nick Rhodes och Simon le Bon gjorde pop med lyxig känsla. Har du aldrig varit i S:t Tropez räcker det med att lyssna på den här skivan så är du där. Även om den doftar extremt mycket 80-tal spelar jag den ändå med jämna mellanrum. Den väcker kanske minnen men är också tidlös och därmed en milstolpe i brittisk glampop.

Deras två första är bäst (hur ofta är det inte så?) sen går det utför, nedför. Sen kommer det en comebackplatta man köper i tron att allt ska vara som förr. Men det blir ju aldrig så. Mer om det på nästa platta.