torsdag, september 28, 2006

Annie Lennox - DIVA












Jag går ner på knä. Och armarna är sträckta framåt och huvudet nedböjt. Annie är en favorit, även om det bara står en platta från 1992 med henne i cdhyllan. Någonstans finns även Eurythmics, men det är inte samma sak.

Den här plattan är för det första grymt bra producerad ljudmässigt. Fet, djup bas möter Annies skörstarka sång så huden får frysprickar, som vår dotter brukar kalla gåshud. Det finns egentligen bara en annan kvinnlig artist som får mig att kasta in handduken helt. Hon börjar på "S" - och borde sluta på "exig" - men slutar på "ade". Mer om henne jäkligt långt fram.